Belgrad

Längre än såhär kom vi inte. Där borta bakom poliserna pågår pridefestivalen.

Överraskades av av min sambo med en resa till Serbien och Belgrad på min födelsedag. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig av stan. Men det som satte djupast avtryck var nog pridefestivalen som man inte fick besöka. Hela centrala stan avspärrad och när vi försökte gå igenom horderna av poliser blev vi stoppade.

”Vad ska ni göra där inne?”

”Se på pridefestivalen.”

”Det får man inte.”

För några år sedan var det väldiga kravaller med både festivaldeltagare och poliser skadade. Sedan dess tar de det säkra före det osäkra. Tusentals poliser i varje park och gatukorsning. Helikoptrar i luften. Innanför avspärrningarna hörs musiken från festivalen, men bara föranmälda kan besöka den.

Vi tar en lunch på en uteservering i stället. Två barn, viftandes med små regnbågsflaggor i papper går förbi. En man reser sig från sin stol på restaurangen, går fram till barnen och sticker åt dem var sin sedel. Han tar istället deras flaggor och river demonstrativt sönder dem inför alla på restaurangen.

I taxin tillbaka till flygplatsen förklarar den kvinnliga taxichauffören, när pridefestivalen kommer på tal:

"Här på Balkan gillar vi inte gay. Jag har kompisar, fina män, som är homosexuella. Men det där får de hålla på med hemma, inte ute på stan".

Det finns en del att ta tag i.

Annars gillar jag Belgrad. Mycket grå betong a la Östeuropa. Lite charmigt, tycker jag. Trevligt folk för det mesta, god mat om man väljer serbiskt. Och billigt. Åk dit!

Belgrad Blues. I ett skabbigt område inne på en gård fanns stans svängigaste restaurang (Jazz Basta).

Sprang in i den här demonstrationen. "Det har nåt med kyrkan att göra" sa damen på gatan.

Betongkomplex men också en hel del riktigt gammal arkitektur finns i stan.

Fortfarande står husskeletten kvar i centrala Belgrad efter NATO:s bombningar av försvarsbyggnaderna
1999.

Donau och Sava möts i Belgrad.

Belgrad, Serbien.

Vi hörde musik en våning upp och hamnade i den här folkdansklassen. Hur många ungdomar i Sverige dansar folkdans?

Ännu en restaurang med ös. Det finns gott om dem i Belgrad.

Mjältbrand (anthrax)

Läbbigt värre med mjältbrand. Jag var på reportage för lantbrukstidningen ATL i det mjältbrandsdrabbade området kring Omberg i Östergötland där nu 13 djur dött.
Inga av de drabbade gårdarna ville ha besök och jag fick inte följa med när Jordbruksverkets veterinärer vaccinerade djur. Vad göra?
Däremot tog Jordbruksverket emot mig på den i ett garage hastigt upprättade operativa ledningscentralen i Väderstad. Och så hittade jag bonden Philip Berglund som skulle få sina djur vaccinerade. Trevlig kille som ställde upp mitt i skörd och flisning.



På fem veckor ska 3500 djur vaccineras mot mjältbrand på och runt Omberg i Östergötland. Operationen sköts av Jordbruksverket och leds från ett garage i Väderstad.
– Vi fick 14 millimeter i natt, säger kvinnan i expeditionen hos Distriktsveterinärerna i Väderstad, och småpratar medan den sista administrationen klaras av efter att hennes hund fått en vanlig vaccination.
Jordbruksverkets kommunikatör på plats, Anna Tubbin, möter upp vid entrén för att visa myndighetens operativa ledningscentral som upprättats i Distriksveterinärernas lokaler i Väderstad. Eller lokaler och lokaler. Vi går ut från expeditionen, genom personalutrymmen och genom tvättstugan för att slutligen hamna i garaget.
– Här är vår operativa ledningscentral, säger hon.
Lösa skärmväggar har ställts upp för att skapa känslan av ett kontor bland bilarna. På betonggolvet står skrivbord, datorer, skrivare och hyllor med diverse materiel. Skärmväggarna är fulla av lappar och stora pappersark med kontaktuppgifter till viktiga funktioner, scheman, dagordningar och information om vilka gårdar som är aktuella för vaccinationerna mot mjältbrand.
– Det är viktigt att alla här har samma bild av läget, säger insatschef Robert ter Horst.

Och så vidare. Hela reportaget är publicerat i ATL idag fredag.

Havremustasch

Klart han ska ha en mjölkmustasch, tänkte jag när när tidningen Lantmannen ville ha porträtt på forskaren bakom havremjölken. Men det var lättare sagt än gjort.
Inte för att sympatiske Rickard Öste protesterade, tvärt om, men att få till en tydlig tangorabatt av mjölk visade sig omöjligt. Mjölken är så tunn att den inte syns på bild.
Men Rickard Öste gav sig inte. Han rotade runt i labbet på Ideonområdet i Lund och hittade havreyoghurt. I och för sig svagt rosafärgad med jordgubbssmak, men tillräckligt kladdig för att hänga kvar på överläppen.
Tänkte först att han skulle ha ett allvarligt ansiktsuttryck som kontrast till mustaschen, men valde till sist bilden där han är lite fnissig. Det kändes rätt så.
Hade rejält med luft ovanför eftersom den eventuellt skulle vara på förstasidan med plats för tidningsloggs och text. Nu hamnade den något beskuren inne tidningen tillsammans med intervjun gjord av eminente Anders Ingvarsson.
Trevlig helg!

Skånsk lammsamba

En del människor man träffar i jobbet gör en extra glad. Som den här skånske brasilianaren som utmanar rejält i en osäker bransch.

Som tioåring lämnade han sin mamma i brasilianska São Paolo för att få jobba med djur. Nu storsatsar han på får utanför Hörby och tycker att förutsättningarna är närmast perfekta i södra Sverige för en lönsam produktion.
Den första som kommer fram och hälsar när ATL kommer till gården i Västerstad är den nioårige border colllien Elmo som hängt med från Brasilien och är gårdens ende ”anställda”.
– Det hade inte gått utan honom. Han gör ett otroligt bra jobb med fåren, säger Maycon Vinborg.
Han och sambon Emma Jönsson köpte gården för två år sedan. Här finns stall där det tidigare varit grisar, en stor maskinhall, lite andra användbara byggnader och bostadshuset. Däremot bara tre hektar mark. Något som passar deras affärsmodell perfekt.

Hela artikeln går att läsa i ATL nr 33/2016.

Databasjournalistik blir bild

Bonden som aldrig köpt en ny traktor skulle plåtas till ett stort jobb jag gjort om åldern på lantbrukstraktorer i Sverige.
I höstas gick jag en kortkurs i databasjournalistik som Svenska Journalistförbundet Frilans Syd anordnade. Riktigt kul. I det första jobbet efter kursen tog jag hem hela Transportstyrelsens register över de 420 000 lantbrukstraktorer som finns i Sverige. Med min nya kunskap kunde jag sortera in de efter län, märke, ålder och effektstyrka i olika kombinationer och skapa journalistik som inte gjorts tidigare. Jag kunde berätta grejer som att medelåldern för en lantbrukstraktor i trafik i Sverige är 34 år. Fortfarande är exempelvis över 7200 traktorer från 1962 i trafik i Sverige. Alltså över 50 år gamla maskiner. Den allra vanligaste årsmodellen på en jordbrukstraktor är 1976. Av dessa nästan 40 år gamla trotjänare är över 10000 fortfarande i drift. Det ska jämföras med att det förra året bara såldes omkring 3000 nya lantbrukstraktorer i landet. Och så har vi då mannen som aldrig köpt nytt, Göran Åkerblom på gården Amalietorp utanför Västerstad i Skåne. Istället har han desto fler traktorer. Han använder till och med en Fordson Major från 1952 när han spanar efter flyghavre. Det du!
För ATL, såklart.

 

Timmer i rutan

Förra veckan fick jag efter lite övertalning smyga in i SMP:s laboratorium i Alnarp.
Ibland går till synes helt friska rutor i skogsmaskiner sönder om de råkar få en smäll från en timmerstock, trots att de ska hålla för en hel del.
Forskare på Skogforsk försöker tillsammans med SMP lista ut vad det är som fallerer. Det gör de i den här anordningen som ska motsvara en hytt i en skogsmaskin. Är det osynliga sprickor från tidigare smällar, eller kanske de kemikalier som används till att rengöra rutorna som också gör de svagare? Ingen vet. Ännu.
Rent bildmässigt blev det kanske inte det roligaste jobbet eftersom jag inte fick plåta resultatet av smällarna, men intressant besök för tidningen ATL.

Bron

Om några timmar införs gränskontroller igen på Öresundsbron. Stackars fina bron som inte gjort nåt fel. Tvärtom.
Jag minns invigningsdagen, första juli 2000, då jag som ganska nybakad radiojournalist gick runt på broområdet och snackade med otroligt glada och förhoppningsfulla människor. Soligt väder vill jag minnas. Hemma sprattlade min knappt två månader gamla dotter som idag kör moppe.
Många av förhoppningarna om brons betydelse har både infriats och överträffats. Men vad är det som händer nu? Kan gränskontroller verkligen vara vägen att gå?
Jag har inte gått runt på broområdet sedan invigningsdagen för drygt 15 år sedan, så det var väl en passande dag att besöka den igen för att testa mitt nya variabla ND-filter. Ett sånt som minskar ljusinsläppet och det blir möjligt att ha längre slutartider även på dagen. På bilderna här med den släta vattenytan är exponeringstiden mellan 13 och 30 sekunder.
Åsså kom där ett gigantiskt fartyg. Åsså var det kallt.