fredag 18 december 2015

Världens största häst

Klippan, Skåne
1,1 ton och 190 centimeter i mankhöjd. Shirehästen är världens största hästras. På gården i Silvåkra utanför Klippan fanns dessutom en extra liten chihuahua. Vilka kontraster!
Det är Christer och Michelle Paulsson som avlar jättarna och jag hade turen att få hänga med reportern Tove Nilsson och göra reportage till dagens ATL Magasinet. Häftiga grejer!
Lite utmanande också att sätta ljus för porträtt i ett stall där en sån jätte klampar runt.


fredag 4 december 2015

Snabbare epa-traktorer

Svalöv, Skåne
I backspegeln hänger de klassiska tygtärningarna vid sidan av en gul Wunderbaum. Stereoanläggningen får kämpa för att överrösta motorn när vi snurrar runt på gatorna i skånska Svalöv.
Flera riksdagsledamöter har i höst motionerat om att höja hastigheten för a- och epa-traktorer till 45 kilometer i timmen. Höjd hastighet hade varit bra, tyckte ungdomarna jag träffade, men det stora problemet är de höga varvtalen.

 

onsdag 2 december 2015

Trycksvärta

Fick första numret av magasinet Eyewitness i brevlådan igår. Fotojournalisten Magnus Sundberg ger ut sina egna reportage på papper. Fyra nummer per år, lovar han. Starka bilder. Viktig story och viktigt tidsdokument. Möjligen är detta framtiden för fotojournalistiken när tidningarna lägger av? Frågan är väl hur den ska nå igenom bruset. Det digitala framförallt. Kaxigt är det i alla fall.
Du hittar den på eyewitness.nu


tisdag 1 december 2015

Är krigsbilderna för snygga?

Intressant om de snygga krigsbilderna i New York Times.
För övrigt var jag inte jätteimponerad av julkalendern. Men det kanske tar sig...

fredag 27 november 2015

Hundassistenten

Häckeberga, Skåne
"Kan du få fåren att gå i en cirkel runt mig" undrar jag. "Åt vilket håll?" blir svaret från fåraherden Marianne Klima. Några visslingar i visselpipan senare senare driver border collien Bits fåren runt mig.
Otroligt imponerande att se hur vår bästa vän kan användas i jobbet. Kul också att vara ute med grymma reportern, hundtränaren och trummisen (!) Tina Andersson.


fredag 13 november 2015

Britter köper gamla svenska traktorer

Efter att kronan försvagats den senaste tiden har britternas intresse för gamla svenska traktorer ökat. Ola Hammargren har i år skeppat iväg över 100 trotjänare till de brittiska öarna.

  

- Det här är traktorer jag sålt, säger Ola Hammargren och lägger ett nummer av det brittiska traktormagasinet Classic Tractor från i somras på skrivbordet.
På omslaget syns fyra äldre traktorer under rubriken ”Absolute Minters”, som syftar på hur välhållna de gamla originaltraktorerna är.
Efter att pundet stärkts mot kronan de senaste två åren har britterna upptäckt att det lönar sig att importera lite äldre traktorer från Sverige.
– Man underhåller maskinerna på ett annat sätt i Sverige. Här är inte lika fuktigt klimat, speciellt i norra Sverige, och man har ofta traktorn parkerad inomhus.

Hela artikeln kan du läsa här.

fredag 16 oktober 2015

Packåsnan får spänna musklerna

Lite provkörningsjobb har jag gjort i mina dagar, men pickuper är nytt. Efter lite korrespondens med Mitsubishi Sverige fick jag låna ett av de första exemplaren av den nya L200:an. En klassiker i ny tappning.
Bildmässigt vill man ju ha den i sin rätta miljö och testa den under de förutsättningar den sannolikt kommer att köras. Jag fick dock ta in hjälp med rätt bokstavskombination på körkortet för den gigantiska släpvagnen...


Det är också kul att experimentera lite med formen på texten. Här valde jag ett lite mera personligt anslag. Rätt eller fel? Smaksak antar jag.

"Mitsubishis pickup L200 har hängt med i 37 år. 2016 års modell är den femte generationen och är på många sätt en helt ny bil.
Det första som slår mig när jag fått nycklarna i handen och tar en första titt på nya L200 är designen. Jag kunde aldrig riktigt uppskatta de insektsliknande formerna på den förra generationen. Den nya modellen har inte lika överdrivna linjer. Smaken är olika, men jag tilltalas mera av den nya designen."

Och så vidare. Publicerad i ATL.
Kolla in fler bilder här under. Upptäckte precis Google Slides. Rent, snyggt, enkelt.


fredag 18 september 2015

Färgklick mot grå bakgrund

Snabba ryck. Porträtt på arg spannmålsbonde. All spannmål är skördad och ligger osynlig i silor. Vad göra, utan att det blir för krystat?
Inte årets bild, men lite roliga linjer i spannmålssilorna och trappan. Och så en orange prick i det metallgråa.

Humleodling på väg tillbaka

Det är häftigt när någon bara bestämmer sig för att göra något galet. För Lantbrukets Affärstidning ATL kollade jag i veckan in Sveriges största humleodling, en helt ny satsning från ett glatt gäng i Skåne.


Intresset för att brygga öl har exploderat de senaste åren, men svensk humle har knappt funnits att köpa de senaste hundra åren. Ett gäng entusiaster i Skåne har bestämt sig för att ändra på det och har i sommar etablerat landets största humleodling. I helgen är det skörd.

Mellan Dalby och Staffanstorp utanför Malmö har ett märkligt bygge dykt upp i sommar. Rader med höga stolpar som binds samman med ett nät av stålvajrar, skapar en 5000 kvadratmeter stor konstruktion som tidigare inte setts i Sverige. 
Längs vertikala ståltrådar sträcker sig de 1500 humlerankorna uppåt mot himlen, dignande av ljusgröna kottar.
Markägaren och lantbrukaren Bengt Jönsson går omkring mellan raderna, stannar till, krossar en kotte mellan fingrarna och luktar på den för att bekräfta att den verkligen är mogen.

- Det har stannat till folk nere vid vägen och frågat om det verkligen är humle vi odlar, säger han, för att understryka det unika i projektet.

För mindre bryggare
Den senaste tiden har mikrobryggerier dykt upp lite varstans, och i var och varannan stuga bubblar jäskar med hembryggt öl. De flesta ölentusiasterna har fått nöja sig med importerad humle från de stora producenterna på kontinenten eftersom det saknas lokala leverantörer på den växande marknaden.
- Det har poppat upp bryggerier överallt. Det är 20-25 registrerade bryggerier bara i Skåne, säger David Ögren, också han delägare i det nybildade bolaget Korngården AB.

Kottarna skördas manuellt.
Att konkurrera prismässigt med de stora odlarna på kontinenten kommer inte att vara möjligt. Det handlar om att hitta andra kvaliteter. Förutom smak och det faktum att humlen är svensk, siktar man också på att försöka hålla odlingen ekologisk. På kontinenten besprutas odlingarna ganska intensivt.
- Mindre än en promille av världens humle är ekologisk. Så det är en stor utmaning, säger David Ögren.

Humlehistoria
Humle har tidigare odlats i ganska stor omfattning i Skandinavien. Ursprungligen användes den som ett konserveringsmedel i ölen. Öl var en viktig dryck, inte minst för sjöfarare och soldater till sjöss, där färskvatten efter en tid blev dåligt. 
Forskaren Else-Marie K Strese vid Nordiska Museet har genom byakartor från 1600-talet kartlagt gamla humlegårdar i Sverige. De fanns nästan överallt på den tiden.
 Hon har skrivit en bok om humleodling och har även hållit kurser för de som vill börja. Intresset är stort.

- Det har varit en del folk som är intresserade av större odlingar. De är bönder, har mark, vill ha fler ekonomiska ben att stå på, och tittar efter alternativa grödor.

Hur ser de kommersiella möjligheterna ut?

- Jag tror inte vi kommer att konkurrera med kontinenten. Vi kommer att ha en liten odling på marginalen. Jag tror inte vi kan få upp skörden i 1 000 kilo per hektar, vilket kanske behövs för att det ska bli riktigt bra. Däremot har vi ju ett mervärde som är den lokala förankringen, att det finns något speciellt.


Lokalt lockar
Förutom den beska alfasyran i humlen finns eteriska oljor som ger varje humlesort en speciell karaktär. Det är de egenskaperna hon tror är det som kan göra lokalt odlad humle lönsam.

- Det blir som ett fingeravtryck. Det går att få ett mera personligt öl och en lokal anknytning, vilket konsumenter vill ha idag.
I labbet testar man humlen för att se om den ger rätt smak åt ölen.
Oljorna i humlen bildas i större mängd först när humlen mognar. Därför är det viktigt att hitta sorter som fungerar bra i nordiskt klimat och hinner mogna klart. I ett forskningsprojekt har hon samlat in mängder av gamla humleplantor från olika delar av Sverige och analyserat växternas DNA.
- Vi har tagit fram tre kloner av de 54 sorter vi anser vara värda att bevara av äldre svenska sorter. Dessa tre ska förökas upp och lanseras i plantskolor. Samtliga är tidiga, har bra kemiskt innehåll och har vid provbryggning gett ett gott öl.
Hos Korngården i Skåne är det i helgen dags för skörd. Här har man valt en av de svenska sorterna, SWE54, med ursprung i Uppland. Dessutom har man planterat två sorter som är välkända bland ölbryggerierna, Magnum och Saphir, som man tror inledningsvis kan vara lättare att sälja än en okänd svensk variant. 

Manuell skörd
Plantorna sattes i våras. Det tar fyra till fem år innan man nått full produktion, men det blir ändå en liten skörd av kottar redan i år.

Skörden sker helt manuellt. Familj och vänner hjälper till den här gången, sedan har man ett år på sig att fundera över hur nästa skörd ska tas. Ett stationärt tröskverk står högt på önskelistan.
En del av årets skörd går in i den egenkonstruerade humletorken på gården. En del kommer att gå färsk till ett mikrobryggeri i Malmö.

- De ska testa att göra ett ”fresh hopped beer”, där man använder humle som bara är några timmar gammal, säger David Ögren.
Det finns många osäkerhetsfaktorer i satsningen och de kommande åren kommer att präglas av experimenterande, men optimismen är stor kring den skånska humlens konkurrenskraft.
- Vi kanske får en bättre vara som betingar ett högre pris. Förutom att den är närproducerad och vi vet allt omkring den, säger Bengt Jönsson.

David Ögren, Henrik Jönsson och Bengt Jönsson är tre av entusiasterna bakom Korngårdens humleodling.
Text och bild: Hasse Dahlgren

lördag 27 juni 2015

Den siste ålafiskarn

"Det känns hårt. Det är nästan så att jag vill gråta ibland. Att fem generationer har byggt upp något, med båtar och allt, och så försvinner alltihop. Det kommer aldrig mera tillbaka. Det är bara att riva och städa upp. Det känns fruktansvärt att vara den sista generationen."

Om några veckor drar en hektisk säsong igång för ett utdöende släkte företagare. Olle Robertsson har fyllt 67 år och har hela sitt liv försörjt sig som ålfiskare. Före honom gjorde hans släktingar samma sak. I fem generationer har verksamheten pågått i familjen. Men snart är det slut. Ålbestånden har minskat stort och för att rädda ålen har Sverige beslutat att förbjuda nyetableringar och därmed generationsskiften bland ålfiskare.

Det började som ett fotoprojekt för mitt eget nöjes skull, utan något uttalat mål för publicering. Men idag kan ni läsa reportaget i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. Det har varit en ära att få hänga med Olle ut och fiska ål. Kolla in fler bilder här.




söndag 21 juni 2015

Nya vänner

Legoland, Danmark. Ibland måste man bara bestämma sig. Som Viggo. Långt innan han gick till tävlingsstånden talade han om mjukdjuren som att han redan hade dem. Som att han mest bara skulle gå dit och hämta dem. Att lära sig hantera besvikelse är väl en del av livet, tänkte jag. Men med tre välriktade kast växte vår familj. Bara att bestämma sig liksom. Vi välkomnar Burre och Snurre.

torsdag 18 juni 2015

Bara foto

Borgeby, Skåne. Lite lyxigt att få vara bara fotograf. Vanligast är ju annars att både skriva, plåta, göra webb-tv och gärna publicera i sociala medier. På en och samma gång. Men i veckan fick jag ynnesten att hänga med kollegan Malin på rep inför Borgeby fältdagar och bara plåta. Gött!

Enorma mängder maskiner ska lastas av och placeras ut under ett par veckor innan mässan.



Den klassiska "gropen" visar i år raps, både ovan och under jord.

Malin intervjuar på knä.

fredag 12 juni 2015

Rörelsehinder inget hinder

Pjätteryd, Småland. Så var man egen. Företagare. Konstigt, lite läskigt, men väldigt spännande. Det gäller att se möjligheterna.
Ett av de första levererade jobben var väldigt inspirerande i det hänseendet. John Sollenberg ser möjligheterna.

En rattfyllerist tog hans rörelseförmåga från midjan och neråt. John älskar skogen och han har inte låtit rörelsehindret stoppa honom. Han har (bokstavligt talat) krupit omkring och skött sin skog. Till sin hjälp har han haft både frun och en gammal skogsmaskin. Den gamla maskinen var inte alls anpassad efter hans rörelsehinder, så när han skulle köpa en ny ville han inte kompromissa och fick hjälp av tillverkaren Alstor i Dingle att bygga en helt unik miniskotare.
Jobbet publicerades i tidningen ATL den 12 juni. Längst ner i inlägget hittar du ett tv-inslag om maskinen som också publicerats här.



funktionshinder720 from Hasse Dahlgren on Vimeo.

fredag 27 februari 2015

fredag 20 februari 2015

Efter branden 3

På upplagen vid sågverket i Karbenning finns nu bara brandskadat timmer som väntar på att sågas. Sågen har helt ställt om sin verksamhet för att hantera den nya situationen. "Nu tvingas vi ta in enbart brandtimmer under en relativt lång period och då störs ju de vanliga affärsrelationerna", säger Peter Wigert, vd för AB Karl Hedins sågverk.

Karbenning, Västmanland. Sotet finns överallt. På timmerstockar, på marken och i minsta skrymsle och vrå i sågverket. Att ta hand om timret från den stora skogsbranden är både en logistisk och affärsmässig utmaning.

- Där uppe på taket vid stjärnan stod jag och spanade för att se om branden skulle komma, säger Peter Wigert, vd på Karl Hedins Industri AB och pekar mot nocken på en av sågverkets byggnader.

Branden hade rasat i flera dagar. Strömmen hade gått. Det var torrt och varmt. Röken låg tät och bara ett reservaggregat gav lite ljus i augustinatten. Vinden tilltog och branden närmade sig sågverket i Karbenning med oroande hastighet och något började falla från himlen.

- Fan, det är ju sotflagor! Och så stod det 10 000 kubikmeter torrt virke här. Man var livrädd att det skulle börja brinna. Då hade det blivit något helt annat.

Peter Wigert hade tidigare på måndag eftermiddag blivit uppringd och fått veta att branden snabbt närmade sig sågverket.

- Så jag åkte hit och då var det full evakuering. Folk slängde sig i bilarna och försökte få koll på var ungarna var. Röken låg tjock. Det var som en skräckfilm. Man trodde inte det var sant. Det var ingen som hade koll.

Hela artikeln är publicerad i ATL nummer 13/2015 (se längst ner i inlägget).
Saneringsarbetet blir på sågverksområdet blir omfattande.
Omkring 2 000 kubikmeter brandskadad virke kommer in varje dygn.

Nu byggs en ny barkningsanläggning för att inte få in sotet i sågverket.

Så här blev det i tidningen.

söndag 15 februari 2015

Efter branden 2

Multijournalist är vad man är. Att skriva, ta bilder, filma och göra bandade intervjuer. Gärna också twittra, instagramma och facebooka. Samtidigt som sonen ringer och frågar vad lösenordet är till Minecraft-kontot. Gaaah!
Fast det är svårt att hinna med allt. Och så klart blir kvaliteten på de enskilda delarna inte bättre av att tiden, och framförallt hjärnkapaciteten, ska fördelas på flera olika saker. Men väldigt kul!
Det här tv-inslaget gjorde jag till ATLplay.nu om specialmaskinerna.
Specialmaskiner i brandskogen from Hasse Dahlgren on Vimeo.

Efter branden 1

Jag besökte nyligen skogen i Västmanland som drabbades av den stora skogsbranden i augusti förra året. Just nu pågår avverkningen av den skadad skogen som bäst och specialmaskiner har tagits in från Finland för att klara av att avverka i de mjukaste områdena där inte vanliga skogsmaskiner tar sig fram.

 Ängelsberg, Västmanland. ”Stopp! Tillträde förbjudet. Livsfara.” Skylten vid skogsbilvägens början talar om att här gäller inte allemansrätten längre. Trave efter trave med sotigt virke i olika sortiment ligger längs vägkanterna.

Snön som faller döljer det mesta av sotet och den hårt brända marken, men när vi parkerat bilen och följt skogs maskinernas spår upp på en höjd är brandens härjningar slående.

Vi står mitt i ett 4 000 hektar stort område som leder fantasin till den atomvinter som sägs följa efter ett kärnvapenkrig. De träd som fortfarande finns kvar är kala, svartbrända pinnar utan barr. Vissa står, vissa är slagna till marken.

Artikeln publicerades i ATL nr 10/2015
Så här blev det i tidningen.