![]() |
| Längre än såhär kom vi inte. Där borta bakom poliserna pågår pridefestivalen. |
Överraskades av av min sambo med en resa till Serbien och Belgrad på min födelsedag. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig av stan. Men det som satte djupast avtryck var nog pridefestivalen som man inte fick besöka. Hela centrala stan avspärrad och när vi försökte gå igenom horderna av poliser blev vi stoppade.
”Vad ska ni göra där inne?”
”Se på pridefestivalen.”
”Det får man inte.”
För några år sedan var det väldiga kravaller med både festivaldeltagare och poliser skadade. Sedan dess tar de det säkra före det osäkra. Tusentals poliser i varje park och gatukorsning. Helikoptrar i luften. Innanför avspärrningarna hörs musiken från festivalen, men bara föranmälda kan besöka den.
Vi tar en lunch på en uteservering i stället. Två barn, viftandes med små regnbågsflaggor i papper går förbi. En man reser sig från sin stol på restaurangen, går fram till barnen och sticker åt dem var sin sedel. Han tar istället deras flaggor och river demonstrativt sönder dem inför alla på restaurangen.
I taxin tillbaka till flygplatsen förklarar den kvinnliga taxichauffören, när pridefestivalen kommer på tal:
"Här på Balkan gillar vi inte gay. Jag har kompisar, fina män, som är homosexuella. Men det där får de hålla på med hemma, inte ute på stan".
Det finns en del att ta tag i.
Annars gillar jag Belgrad. Mycket grå betong a la Östeuropa. Lite charmigt, tycker jag. Trevligt folk för det mesta, god mat om man väljer serbiskt. Och billigt. Åk dit!
![]() |
| Belgrad Blues. I ett skabbigt område inne på en gård fanns stans svängigaste restaurang (Jazz Basta). |
![]() |
| Sprang in i den här demonstrationen. "Det har nåt med kyrkan att göra" sa damen på gatan. |
![]() |
| Betongkomplex men också en hel del riktigt gammal arkitektur finns i stan. |
![]() |
| Fortfarande står husskeletten kvar i centrala Belgrad efter NATO:s bombningar av försvarsbyggnaderna 1999. |








